Follow Middleagenews
creative

Copyrighted. Använder Blogger.

Categories

I'm a SoCal Family Connect Community Member
creative
tisdag 29 september 2009
Jag har bil, eller i alla fall en stund till. Till på fredag. Det är bra med försäkringsbolag. Men nu behöver vi ju en bil... och få tag på en så där i brådrasket är ju inte så lätt. Speciellt inte om man tror att man ska kunna göra samma kap som jag gjorde när jag hittade "Grodan".
Annars går livet framåt om man kan uttrycka sig så.
Har konstaterat livet nog leker med mig. Den är som en studsboll, rätt som det är när man tror att den studsat iväg så kommer den tillbaka. I gamla och nya skepnader. Små och stora överraskningar dyker upp, såna som man inte sett och såna som man känner igen. Och man frågar sig hur kan det komma sig att jag inte sett detta förut? Hur kunde jag missa det?
Men jag är glad över att jag till slut kände igen det, kunde ta det till mig och våga att ta emot. För det ska ni veta att det inte var inte lätt att tillåta sig göra det. Och jag hoppas att det går bra, att ingen blir sårad eller ledsen.
Nu undrar ni som inte förstår vad ända in i .... pratar hon om?
Men ni som vet, förstår nog vad jag menar. Och visst räcker det med att jag säger att jag är lycklig nöjd och glad?
tisdag 15 september 2009
Haha! Att efter två dagar försökt mig på den stora och ovanliga uppgiften att åka buss två dagar ger jag upp! Med risk för att låta som en Hollywoodfru, säger jag bara hur bär folk sig åt? Ja jag kan inte göra det rätt i alla fall! Inte nog med att jag måste gå upp en halvtimme tidigare utan jag måste hålla tiden och inte missa bussen och kaffet som jag brukar dricka i lugn hinner jag inte dricka upp. Hjärnan funkar inte på morgonen i den takt som krävs för att åka kommunalt! Det tar tre ggr så lång tid att åka buss än bil. Så min dag blir alltså en o halv timme längre. Huva, vad jag gnäller, men det är bara så det är. Och ärligt talat, när det gäller just detta proriterar jag bil framför björkar i stan.
söndag 13 september 2009
Mitt i september den 11, har blivit en otursdag för många. Och som vanligt står jag med mina tråkiga fötter och tycker att va fånigt bara för det som hände för några år sedan i USA, skulle det göra att vi andra får en lika otrevlig dag den 11 varje år i september?
Jaha och som vanligt får man ändra sina uppfattningar.
För där sitter man med dottern och pratar i soffan och tittar på tv. Först så säger det pang pang och tut. Hm kan dom kanske försöka sig på att sätta eld på skolan tro? Och sedan så säger det pang, pang, pang, pang och boooommm!
Ut på balkongen för nu exploderade säkert nåt på Stenhammarsskolan! Nehej då. Inte skolan inte. Men min bil! Den står i ljusan låga! Brandkår och polis kom nästan i tid för träden hade börjat att brinna.

Jag går ut och möter upp en ganska så trött polis och säger hej hej, det där var min bil!
Jaha säger polisen, beklagar sorgen försäkringsbolaget skickar pappren!

Och så var det inget med det mer. Däremot var det en hispig dotter som behövde lugnas ner. Hon trodde/tror att idioterna som brände ner Grodan kanske oxå skulle kunna tänka sig att komma hem till oss för vi visade oss ganska högljutt på balkongen när Grodan brann. Hon skickade och ringde några sms och samtal, för här behövdes det stora starka trygga män.

Men nu är det Söndag och Grodan står som en utbränd tom sardinburk på skolans parkering.
Det är lite grann sorgligt att se den där varje gång man går förbi.

Ja! och skickat brev har man gjort i veckan! Snigelpost! Fast det var ju lite fusk det var ju inte handskrivet. Och i och med helt och hållet lättläst. Nu hoppas jag bara att det inte blir ett snigelsvar så jag får vänta på svaret! Vill ju så gärna få ett svar i alla fall... Speciellt när det är fråga om något viktigt.

Idag o i morgon var det ju tänkt att vi skulle åka på kryssning. Men så blir det inte. Jag o Jessice stannar hemma. Känns inte heller som att jag skulle vilja ta ledigt från jobbet en dag bara för att äta på en båt som gungar, dricka och göra sina ben och fötter ännu ömmare än dom redan är.
Nope, vi sparar dom pengarna till en annan gång eller ännu hellre, till en bil!

Och "by the way" hälsa Vännen!
fredag 4 september 2009
Var ju tvungen att se efter när jag skrev sist. Den 28 förra månaden. Augusti. Och nu är det den 4 september! Har lyckats med konststycket att packa upp de flesta lådor. Men har naturligtvis upptäckt att det saknas några stycken. Undrar om dom står hos Zarah och Robert? Eller i förrådet på Shurgard? Det är köksporslin och handdukar som jag vet att jag har någonstans... Annars har vi boat in oss ganska bra här nu. Lite grann oroligt har det ju blivit i Gottsunda, men inte en fjärdedel så häftigt som det låter på tv och i tidningar, angående de så kallade upploppen. Den enda skillnaden för oss andra som inte håller på med samhällsstörtande åtgärder, är att vi har fler poliser runt oss. Polisbilar överallt! Dom står på vägar och parkeringsplatser och så passar dom på att vifta med en fartkamera då och då så alla ska få känna sig lika inför lagen.
Kvällarna har varit välkomna för mig. När klockan har blivit 17 och jag har en timme kvar har hjärnan surrat och känts som en bikupa. Man pressar sig till det yttersta för att hänga med. Det tar ju längre tid när man inte är van att hålla på med heltidsjobb, men hoppas att det snart ska ändras så det går smidigare. Så när kvällen har kommit har jag stängt av hjärnan och packat upp. Somnat som en oxe vid ett tiden och upp igen för mera dator arbete.
Och nu är veckan slut och jag såg fram emot en myshelg med mannen. Han skulle komma på torsdag. Det blir sällan som man räknar med, för när han packat färdigt och allt var förberett för en resa till Uppsala ringer dom från jobbet att nu är det bara att rycka ut till rören utanför Göteborg och svetsa och fixa. Minst 4 - 5 dagar skulle detta ta... Ja och sedan är det hans barnhelg, och barnen ska prioriteras först, så då får vi väl vänta två veckor till. Tills nästa myshelg. Och det säger jag om det går ett enda litet rör sönder då, då blir jag bra grinig!!!



Och om du läser det här "my missing friend", du vet vad du ska göra... En vän är för livet.
Jag känner dig så väl, och vet vad du tänker, jag vet du har svårt för att ta det klivet.
Men kom ihåg vad vi har sagt till varandra, när inget som vanligt har funkat...
Vi är värda något bättre, och vi lovade varandra att det skulle hända.
Trots ord som aldrig borde ha sagts och det gjorda aldrig skulle bli gjort
så kan aldrig en vänskap försvinna om man inte kommer överens,
om att ta livet av den. Och vilken vänskap vill dö?

citat från Sunny Wood

Vädret Östhammar