onsdag 15 juli 2009
22:33 | 
Upplagd av
Susanne |
Jag som tyckte att gårdagen var häftig! Inget mot idag. Har väl vant mig vid lugnet och tiden som jag kan göra med som jag vill. Jessice väcktes vid nio då hon skulle passa en tid, hon gonnade in sig i täcke och kudde tillsammans med Cherinne och vägrade gå upp. På förmiddagen senare dundrade det in två döttrar och ett barnbarn. Glada, pigga, och släpade in fler möbler samt terrarium med tarantella och ödla i, in till den nu väckta Jessice. Ingen chans i lingonmoset att sova här inte! Upp i sängen kommer det en systerdotter och ville leka. Sedan var det full fart. Äldsta dottern tog dotter nr 2:s bil, skjutsade oss andra till centrum och lämnade oss där. Hundkoppel och glass köptes in och sedan var det bara att gå hem. Svettiga, kom vi upp för trapporna och in till min f.d lugna vrå. Gästerna sen igår hade kommit.
Tänk om vi vuxna var likadana som de små är! Irmeli kom in i hallen hittade Angelica i Jessices rum. Gick bara in och sa, Hej!!! tittade på djuren i terrarierna och lärde Angelica att Bosse var en ödla inte en öla. Sedan började fågelsången. Jisses om dom är lika dana när dom blir större! Då är det öronproppar som gäller för dom var inte tyst en minut och inte still heller.
Mormor gjorde lunch och slängde sedan ut alla tjejerna med hundar ut i lekparken. Puh! Och jag som har varit dagismamma med ca 6 barn hemma, men det var ju som sagt för si så där hundra år sedan känns det som. Eftermiddagen gick i tysthetens tecken i någon timme innan barnbarn och två döttrar och hundar som flåsade kom in. Angelica med mamma gick hem till sig och jag slängde en varm, skitig unge i badkaret tillsammans med mina gamla dockor jag hittat i flytten. Hundarna däckade på golvet, tungorna hängde utanför. Och äntligen kom mamman hem för att hämta sin dotter och syster.
Det är så underbart kul med alla ungar men det är nästan lika trevligt när dom åker. Men bara nästan...
Tänk om vi vuxna var likadana som de små är! Irmeli kom in i hallen hittade Angelica i Jessices rum. Gick bara in och sa, Hej!!! tittade på djuren i terrarierna och lärde Angelica att Bosse var en ödla inte en öla. Sedan började fågelsången. Jisses om dom är lika dana när dom blir större! Då är det öronproppar som gäller för dom var inte tyst en minut och inte still heller.
Mormor gjorde lunch och slängde sedan ut alla tjejerna med hundar ut i lekparken. Puh! Och jag som har varit dagismamma med ca 6 barn hemma, men det var ju som sagt för si så där hundra år sedan känns det som. Eftermiddagen gick i tysthetens tecken i någon timme innan barnbarn och två döttrar och hundar som flåsade kom in. Angelica med mamma gick hem till sig och jag slängde en varm, skitig unge i badkaret tillsammans med mina gamla dockor jag hittat i flytten. Hundarna däckade på golvet, tungorna hängde utanför. Och äntligen kom mamman hem för att hämta sin dotter och syster.
Det är så underbart kul med alla ungar men det är nästan lika trevligt när dom åker. Men bara nästan...
Jag sa till en god vän i går att när jag vaknar lufsar jag ut i min morgonrock, sätter på kaffebryggaren, in på toa och sedan ut på balkongen med kaffet där jag sedan sitter och småvaknar i lugn och ro. Icke så denna morgon. Jo jag han ju komma ut och sitta en stund men därefter kom dottern och informerade att tjejkompis med dotter kommer hit om en halvtimme! Detta lilla gryn, go och härlig, är ca snart 3 år gammal. Och fullt ös, medvetslös! Min morgon och förmiddagslugn försvann i kastrull och springäventyr. Frukost/lunch bestod av makaroner och brockolisås med ketchup som vi vuxna åt och lillan delade med sig till Cherinne.
Emellan hann jag prata med min blivande chef på MIXMIX.
-Hallå sa jag, när vill du jag ska börja jobba?
-Ja du, sa han. När jag fått fixat fram ett kontor till dig och satt upp din dator! Ring mig på torsdag så ska jag klura en stund på var kontoret ska vara eller var jag ska placera dig.
Jag var på väg att säga att han kunde placera mig vid hylla nr 8, längst ner intill tvättmedlet och hårschampot, men det gjorde jag inte, utan var trevlig och vänlig och sa att jag kräver nog inte så mycket utrymme men det är ju klart ett skrivbord och en stol någonstans är en höjdare om man ska jobba med kodning och affärssystem 40 timmar/vecka!
Medans vovve och lillan blev rastade med gräs och frisk luft satte jag upp ett lysrörsarmatur med kontakter under skåpet vid diskbänken. Allt gick väldigt smidigt ända tills jag skulle sätta upp åbäket under skåpet! Se detta framför er. Jag ståendes med skruvdragaren jagandes en skruv som vägrar att bli inskruvad, samtidigt som jag håller uppe armaturen på plats. Det hela slutade med att 2 IKEA skruvar som man har till sängar och lika många muttrar sattes dit istället för skruvarna som bara lossnade trots plugg.
Efter det kände jag att jag behövde komma hemifrån. Andrea och Ricky hade dagen innan bjudit in mig på förrådsparty. När jag kom dit var det ingen hemma utan dom bägge stog i förrådet och drog och släpade ut lådor och prylar. Jag fick med mig en kartong med glas och muggar, två bokhyllor, en vardagsrumsbokhylla, och en stor matta till balkongen! Allt knökade vi in i min lilla Groda, förutom bokhyllan Billy som dom bar själva hem till mig. Ni förstår nu oxå att det inte är så långt mellan våra hus. Väl hemma med grojorna hjälpte dom mig att sätta ihop hyllorna. Helt underbart med sådan hjälp! Nu är det bara en tv som vi behöver eftersom jag inte har någon sådan lyx kvar.
Så nu är jag astrött, ögonlocken hänger och efter att jag vaknat imorgon blir det samma röj, fast då kommer dotter nr 2 hit med sin systerdotter och mitt barnbarn. Fullt ös medvetslös!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
