MIDDLEAGE NEWS

Läser en bok. Nej då ingen deckare! Det handlar om en svensk kung och hans undersåtar plus en man och hans bravader under början av 1900-talet. Idag när man inte ser homosexualitet som något nämnvärt konstigt är den här boken en stycke historia, som inte många vet om. Så spring iväg till biblioteket eller bokshoppen och låna eller köp "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelssson. Massor med spännande läsning, skvaller, och inblick i Sveriges monarkis mest privata, det som vi aldrig får en inblick i annars. Den är skriven i berättarform och är lättläst samt triggar nyfikenheten till sista bladet!

Funderar och funderar. Det har jag ju tid med nu när jag är sjukskriven i några dagar. Dom här stunderna och dagarna är sällsynta då man kan få egen tid att tänka. Jag märker att jag njuter av att vara själv, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Det betyder inte att jag börjar bli osocial. Det kommer nog aldrig att hända att den dagen dyker upp då jag inte vill umgås med folk!
Men just nu, precis perfekt, trivs jag med detta. Tänk om det varit tvärtom! Påtvingad ensamhet är inte heller bra. Det är ju bara några dagar i för sig, men det gör just dom här dagarna så värdefulla.
Annars har det varit ganska händelserikt hemma hos oss. Slutet av veckan och helgen har jag varit förkyld, influensa, men inte den som alla är så rädda för. Därutöver, trots att jag mådde som en pytonorm, skjutsat min dotters flyttlass till staden söder om Stockholm. Som tur var följde äldsta dottern och barnbarnet med, som bil och pratstöd. Så nu är det bara två vuxna och två kattungar som bor här. Eller ska man kanske säga 1 och halv vuxen? Mannens adress är ju inte här. Hans adress bor hemma hos honom, medans han bor här... Ja, inte vet jag, han får gärna ha sin adress i Koalalumpur bara han är här hos mig. För nu räknar vi dagarna tills lördag då han kommer hem igen från sin vända på jobb i oljans land. Fyra veckor är en lång tid att vara hemifrån på, och de två veckor som han är hemma innan han åker igen, vill man ta vara på varje minut av, spara dom, stoppa dom i en låda, så jag kan ta fram dom igen när det blir jobbigt att vänta på tills han kommer hem igen...

Hörni, nu är jag nyfiken! Hur många är det egentligen som är intresserade av vad jag skriver? På vänstersidan av bloggen finns det en liten flik där man kan trycka för prenumeration. Genom den kan jag se hur många som läser. Det skulle vara så kul och se. Och gärna lite kommentarer! Tackar! och så hörs vi igen om en stund!

Efter en vecka av mentala och praktiska göromål är man hemma i Uppsala igen. Man känner sig alldeles slut och tom. Det är oändligt mycket som ska tänkas på och ordnas med. Nödvändigheter som inte går att smita undan ifrån utan måste göras. Vi är ju bara två barn, och min stackars bror och svägerska kan ju inte göra allt själva. Som tur är kommer vi så bra överens att all planering och datum nu redan är satta. Det är skönt när man inte behöver bråka eller tjafsa när sorgen är större än intresset för att göra praktiska saker.
Vad som är så fantasktiskt med vår Far är ju detta att han fick åtta chanser. Nio hjärtinfarkter fick han och han klarade alla utom den sista. Sedan gick han vidare. Och hans uppgift här var tydligen färdig. Det gör att man tänker efter, hur gör jag min uppgift?

Även om man tror att man är förberedd på att det ska hända är man inte det. Döden finns i vår närhet precis som födelsen gör. Jag frågade min Far för några år sedan, "Men pappa, hur gammal tror du att du är?" Då var han 82 år och tyckte att det var jobbigt med slem i halsen, tandläkaren och att han råkade glömma en födelsedag. "-50 ! sa han." Och vi skrattade en hel del åt det. Jaha ja, sa jag, - Och hur gammal är jag då, som glömmer mer än du gör på ett helt år?! "-Det sitter på insidan, Suss, inte på utsidan!" Tack för den passningen!
Min älskade pappa, som gjorde så mycket för mig och min bror, är någon annanstans, dit jag inte kan ringa och säga hej, eller hälsa på. Men jag är så övertygad att vi kommer att träffas igen, på en annan plats eller en annan dimension. Och som vanligt kommer man på att, varför sa jag inte det eller det. Men det är väl bara att prata på, uti för oss, tomma intet, och hoppas att dom hör. Andra kommer antagligen tro att man är knäpp, men vem bryr sig?! Det finns fler som lyssnar och ser, än dom som hörs och syns!

Har en sida som är ganska kul om man tycker att sånt här är intressant.
http://www.ditthoroskop.nu Den här infon kommer därifrån!

Vattumannen (20:e januari- 18:e februari)

Vattumannen härskas av planeten Uranus. Kombinerat med luftens element gör den ledande egenskapen vattumannen till en komplicerad karaktär. Hon är mycket självgod och har starka åsikter som hon vet är de rätta. Hon bryr sig alls inte om ifall hon anses vara en underlig figur eller om alla andra tycker annorlunda. Personlig frihet och rättvisa är centrala begrepp. För andra kan vattumannen te sig oberäknelig och rebellisk. Det kan vara svårt att nå henne, då hon tenderar att skärma av sitt sanna jag under en yttre fasad. Vill du vara hennes vän och tränga in under ytan måste du acceptera henne som hon är. Hon accepterar dig som du är, även om du kanske har fel enligt hennes mening så har du rätt att tycka som du vill. Hon är fördomsfri, intellektuell och human. Element: luft Kvalitet: fast Polaritet: positiv Nyckelord: Uranus, klarsynthet, humanism, intuition, vågor, ockult, protest, revolutionär, reform, distans och bärnsten. Positiva karaktärsdrag: fredsälskande, lojal och uppfinningsrik. Negativa karaktärsdrag: excentrisk och trotsig. Människokroppen: fotlederna.

Facebook. En bok med ett ansikte. Plus lite annat som finns för att man ska stanna kvar och inte tröttna. Som maffiawars och farmville. Egentligen helt onyttig att sätta hjärnan i med oj vad det är avkopplande, att bli stressad så man kommer upp till nästa nivå! Paradoxer, det är vad livet består av verkar det som.
Vill inte ha paradoxer, vill att det ska vara enkelt och lätt att vara. Varför inte bara säga det man tycker och stå för det? Hur svårt ska det vara? Det är ju så mycket enklare sedan. Att inte ha så bråttom, utan vara eftertänksam är ju också en bra ide. Men känslorna får styra, och efter några dagar tycker man att nu har jag tänkt färdigt! Och så blir det så fel! Vi som berörs av beslutet får rätta sig efter det, och ta egna och nya beslut som kanske inte alls är optimalt för situationen! Har hänt mig några gånger nu, och vill faktiskt inte göra såna val mer. Jag visste ju vad jag ville men andras val har berört mitt liv så till den grad att jag är tvungen att ändra på det jag beslutat och önskat. Krångligt eller hur? Man glömmer så lätt att man inte är själv, man är i en gemenskap som alla blir berörda av individens handlande.

Ont. Vaknade med ett aj. Ischiasnerven låg i kläm lite mer än vanligt. Så där låg jag o undrade att hur tar jag mig upp? Försökte sträcka på mig då fick spinal stenosen ett ryck! Inte den oxå! Mys. Allt på en gång. Klockorna på mobilerna ringde. Dags att gå upp! Jaha, ja. Det är ju lätt att säga! Jag rullade mig upp, med vetskapen om att om jag inte gör det nu så blir jag kvar. Hur ska jag ta mig till jobbet? Ska ju åka buss! Det här blir nog en intressant dag...

Jaha då! Det blev en kjol, igår. Tänkte att det är nog bäst att sy till en fyrkant med slits, ifall att jag inte skulle ha något att ha på mig på måndag. Idag alltså. Men det blev i alla fall något annat som jag hade på mig. Men det vart riktigt snygg! Och imorgon lär jag ha hur mycket som helst att välja ifrån för ikväll tvättar jag. Kläder och tunga mattor. Vi var nere i lördagskväll och bokade en tvättid, och hjälp att bära tvätt skulle jag få. Tunga, blöta mattor är ju inte min grej precis. Men ett litet välfärdsproblem i form av en pinkod till bankkortet gjorde att mannen var tvungen att åka iväg och leta rätt på rätt papper! Eftersom resan inte är så där jättekort utan tar en ca 3 timmar enkel så lär han väl inte komma hem förrän tvätten är klar eller i morgon, lagom till jag kommer hem i morgon så jag kan få min middag serverad!!! För det är han helt underbar på. Känner mig så bortskämd. Disken fixad, sängen bäddad, middagen serverad inkl. lunchlåda till morgondagen. Det svåra i ta emot är att inte lägga sig i eller kolla efter hur det är gjort och bara sätta sig ner och njuta och tacka och ta emot. Är man impregnerad med att serva, så är det inte lätt att bli servad! Men nu är det bara för mig att lägga ner mitt skrivande för en stund och gå ner till tvättstugan igen, för mannen har inte kommit hem, så bära mattan det får jag göra själv!

Har äntligen fått fram min symaskin! Den har stått i en låda och bara väntat på att komma fram och komma till användning igen. Det var länge sedan sist vi sågs. Måste nog vara innan vi flyttade tillbaka från Märsta. Men nu är den framme! Varför då? Jo det är alltid trögt att packa upp, jag vill gärna dra på det tills jag inte har något val och alla ideer man får ligger i träda tills någon sparkar en i rumpan och ber om hjälp med en söm eller två. Kenneth hade ett par jeans som behövde sys upp. Klacken på botsen hade slitit av kanterna längst ner och ville ha hjälp med det. Han fick vänta nästan en vecka. Tills han undrade hur går det mina byxor? Går det bra?
Ja vad ska man säga? Fram med maskinen, sy ca 15 minuter, och sedan var det klart! Hur jobbigt ska det vara egentligen? Man målar fram en händelse som är hur jobbig som helst, när det egentligen inte alls är det. Om man slutade med att se det som jobbigt, tänk vad mycket man kan få gjort varje dag! Bara som det här med att skriva i sin egen blogg. Först ska jag veta vad jag ska skriva om, sedan ska jag sätta mig framför datorn, och skriva ner det jag tänker på. Kanske en del olika moment men det går ju fort och tar inte mycket energi från mig.
Idag är det lördag och har rotat i förrådet igen. Kan man hitta något spännande i dom som kan plockas upp? Jajamen! Lite pärlor till dotterdottern. Hängsmycket och kedjor. Sytrådar och glasfärg. Gardinupphängningsprylar och annat smått och gått som var kul att se igen.
Kul. Plocka i packlådor och titta på en i och för sig inte alldeles oäven man i soffan, men om han bara var vaken oxå! Han sover middag. Var lite tlött sa han, la ner huvudet och vips var han väck. Tänk om jag oxå kunde göra så. Men det går inte. Om jag lägger ner mitt huvud och blundar börjar min hjärna sitt eget liv. Den tänker ut vad man kan göra med det eller den grejen, behöver nog göra det eller det, måste kanske ringa till den eller den och vad ska jag ha på mig på måndag till jobbet och jag undrar jag om...
Nej, det blir att göra något som får hjärnan att lugna ner sig och få den att koncentrera sig på bara en sak. Kanske man ska sy ihop en kjol med några kul detaljer på? Hm, undrar jag om jag har sparat den där bra ha saken i en låda...

Man födde fyra barn och uppfostrade dom att vara sina egna individer. Frihet under ansvar. Inget ansvar ingen frihet! Jag har försökt att med handling visa det som jag som förälder har krävt av dom. Ett mjukt hjärta och en hård panna. Att hellre fria än fälla. Att hellre älska än hata. Att hellre erkänna sina egna fel än att klanka ner på andra. Vi vet så lite om varandra att det är svårt att på ett rättvist sätt kunna döma någon. Om man sitter i den sitsen bör man vet allt om personen i fråga och vem vet det? Inte jag om någon annan, och ingen annan om mig.
För varför ska jag säga allt? Vem berör det mer än mig? Jag kan säga en del, det som är relevant för den diskussionen vi har, men inte mer. Varför ska det inte vara självklart med bondförnuft?

Susanna är ett kvinnonamn med grekiskt ursprung och i sin tur går tillbaks till ett hebreiskt namn som betyder "lilja".

Namnet har använts i Sverige sedan 1200-talet, och kom in i almanackan i början av 1700-talet. Under 1900-talet blev den franska formen av namnet, Susanne, istället allt vanligare och är idag fyra gånger så frekvent som formen Susanna. Namnet hade en viss uppgång under 1970- och 1980-talet, men är nu på väg nedåt i listorna igen. Det fanns 31 december 2005 totalt 12 960 personer i Sverige med förnamnet Susanna, varav 6 591 hade det som tilltalsnamn. År 2003 fick 97 flickor namnet, varav 16 fick det som tilltalsnamn

uppgiften tagen från http://sv.wikipedia.org/wiki/Susanna

Jag har bil, eller i alla fall en stund till. Till på fredag. Det är bra med försäkringsbolag. Men nu behöver vi ju en bil... och få tag på en så där i brådrasket är ju inte så lätt. Speciellt inte om man tror att man ska kunna göra samma kap som jag gjorde när jag hittade "Grodan".
Annars går livet framåt om man kan uttrycka sig så.
Har konstaterat livet nog leker med mig. Den är som en studsboll, rätt som det är när man tror att den studsat iväg så kommer den tillbaka. I gamla och nya skepnader. Små och stora överraskningar dyker upp, såna som man inte sett och såna som man känner igen. Och man frågar sig hur kan det komma sig att jag inte sett detta förut? Hur kunde jag missa det?
Men jag är glad över att jag till slut kände igen det, kunde ta det till mig och våga att ta emot. För det ska ni veta att det inte var inte lätt att tillåta sig göra det. Och jag hoppas att det går bra, att ingen blir sårad eller ledsen.

Haha! Att efter två dagar försökt mig på den stora och ovanliga uppgiften att åka buss två dagar ger jag upp! Med risk för att låta som en Hollywoodfru, säger jag bara hur bär folk sig åt? Ja jag kan inte göra det rätt i alla fall! Inte nog med att jag måste gå upp en halvtimme tidigare utan jag måste hålla tiden och inte missa bussen och kaffet som jag brukar dricka i lugn hinner jag inte dricka upp. Hjärnan funkar inte på morgonen i den takt som krävs för att åka kommunalt! Det tar tre ggr så lång tid att åka buss än bil. Så min dag blir alltså en o halv timme längre. Huva, vad jag gnäller, men det är bara så det är. Och ärligt talat, när det gäller just detta proriterar jag bil framför björkar i stan.

Mitt i september den 11, har blivit en otursdag för många. Och som vanligt står jag med mina tråkiga fötter och tycker att va fånigt bara för det som hände för några år sedan i USA, skulle det göra att vi andra får en lika otrevlig dag den 11 varje år i september?

Var ju tvungen att se efter när jag skrev sist. Den 28 förra månaden. Augusti. Och nu är det den 4 september! Har lyckats med konststycket att packa upp de flesta lådor. Men har naturligtvis upptäckt att det saknas några stycken. Undrar om dom står hos Zarah och Robert? Eller i förrådet på Shurgard? Det är köksporslin och handdukar som jag vet att jag har någonstans... Annars har vi boat in oss ganska bra här nu. Lite grann oroligt har det ju blivit i Gottsunda, men inte en fjärdedel så häftigt som det låter på tv och i tidningar, angående de så kallade upploppen. Den enda skillnaden för oss andra som inte håller på med samhällsstörtande åtgärder, är att vi har fler poliser runt oss. Polisbilar överallt! Dom står på vägar och parkeringsplatser och så passar dom på att vifta med en fartkamera då och då så alla ska få känna sig lika inför lagen.

Så nu har en hektiskt vecka gått. Är ju inte riktigt van vid att jobba från nio till sex och är helt slut när man kommer hem. Men eftersom det är hjärnan som är på bristningsgränsen att lägga av efter allt tänkande under dagen, och man sitter ner väldigt mycket, känner jag att kroppen är rastlös. Underlig känsla, kroppen hoppar liksom omkring medans huvet bara hänger med. Det är svårt att sitta still när hjärnan är trött.

http://www.youtube.com/watch?v=nqyWgGgIe8w
Every time I think of you
I always catch my breath
And I'm still standing here
And you're miles away
And I'm wondering why you left...

Sedan sist jag skrev har det hänt massor. Jag har fått dirigerat om mitt liv vad det gäller både vänner och fiender, jobb och privatliv, och fått ta upp rutiner igen.
Jag har äntligen börjat mitt jobb som webbmaster på mixmix househould ab, där jag verkligen måste visa framfötterna och armbågarna. Ni som känner mig vet att jag ogärna ger mig in i diskutioner och att jag hellre går undan än tar upp ett samtal när man inte kommer överens. Se det går inte nu längre. Nu gäller det att stå på sig, med en gång. Jag kan! Jag vet! och jag kan stå för det! Och så måste man ta fram gammal kunskap i hjärnbarken nånstans för att kunna göra ett bra jobb. Men det är kul! Och lite som en sport, att bevisa för dom som inte tror att man kan fixa det här.
I krig o kärlek är allting tillåtet... sägs det. Men moral och riktlinjer bör ju finnas även i dess kategorier. Krig gör mig bara trött och det är så onödigt. Tar så mycket energi från en, när man istället skulle kunna göra något annat som är mera produktivt. Kärlek är produktivt, och ger energi, men bara om den är besvarad. Man har olika kärlekar till olika människor, mellan vänner, mellan man o kvinna, kärlek till sina barn. Och i alla dessa kärlekar finns det en röd tråd som många glömmer bort;
Hänsyn och respekt för andra och sig själv. Du får inget om du själv inte först fyller på! Och varje enskild person har rätt till att just få vara enskild och unik. Det är en balansgång det medger jag, men vem har sagt att det ska vara enkelt?

Jaha då. Jag har tvättat i tvättstugan idag. Men eftersom tiden gick ut klockan två, och som sagt, chippet bestämmer, så kan man INTE komma en minut över två och tro att man kan få komma in och hämta sin förhoppningsvis torra tvätt, utan att boka om till en ny tid, som sedan bokförs och vips så har du bara fyra tider kvar för denna månad! Snälla farbrorn öppnade i alla fall åt mig, när jag knackade på rutan och jag slapp boka om till en tid till för att få ut min tvätt. Snälla farbrorn berättade att här har han bott i nästan tjugo år, och då, förr fanns det en grovtvättmaskin också, men inte nu inte. Nu köper man nytt när mattorna är skitna. Då, kunde man utnjyttja tvättstugan och den användes hela tiden, när man fick alltså. Så det är väl klart att han gärna hjälpte till och öppna dörren åt mig, men säg inte det till någon för så får man inte göra!
Efter en våldsam ruschig dag tänkte jag nu slänga mig i soffan starta upp minitvn och bomba hjärnan med lite tvskit och få känna sig allmänt väck en stund. Jag har inte lust att lära mig något nytt idag i stil med Kunskapskanalen, men det verkar som att det är den enda kanalen som har något som man för huvud taget kan titta på! Resten av alla kanaler har en massa repriser som man sett ca fem gånger.
Och nog för att jag kände för att sätta mig ner och stänga av hjärnan en stund men det här gör ju mig bara irriterad!
Och då kopplar man ju inte av... eller hur?

Ja, idag är det en vecka sedan som jag skrev. Och en sammanfattning kanske borde skrivas ner. Men som vanligt kommer man ju bara ihåg en femtedel av vad som hänt. Något viktigt? Hm, kanske att jag inte har börjat jobba pga att mitt skrivbord har regnat bort? I morgon däremot ska jag dit vid stängningsdags och hjälpa till med fixning av kontor så jag kan börja på måndag som var meningen. Annars har dagarna gått som vanligt. Ett irritationsmoment är ju att jag har fått vänta med att tvätta tills den första augusti! Uppsalahem har i sin spariver och för ordningens skull gett alla 6 st tvättider per månad och även om tvättstugan står tom i flera dagar i sträck så finns det ingen tjalle i värden att kunna komma in och tvätta. Trots att det är ledigt! Vi har datalås och koder som kollar upp sånt, och om du har tvättat dina sex gånger så är det kört. Fiffigt! Plastpluppen med lägenhetschippet gör att du kan boka, avboka, kolla när du tvättar nästa gång, och när du för en gång skull får tvätta så öppnar den dörren åt dig. Super! Om man är en eller två vill säga. Men om man har tex två eller tre ungar som fått magsjuka vad gör du då? Datachippet säger att du inte får vara sjuk mer än sex gånger i månaden. En ungaskock får väl sällan sjukan samtidigt?! Alltså är det troligt att tre tvättider försvinner på en väcka med ca tre dagars mellanrum och den fjärde försvinner när föräldern ligger för ankar och släpar sig själv in med tvätt och sig själv in till tvättstugan. Sedan gäller det att hushålla med bacillerna så familjen klarar sig tills nästa månad.
För i Uppsala där sparas det både på el och baciller!

Ord ska ju säga det man känner så här har vi en del känslor från ordboken!

sömnig, kaffesugen, virrig, tryckande,
huvudvärk, alvedon, varmt, surrigt,
besviken, skrattig, hungrig, mätt,

I sanning ett intressant dygn. Tänk att ibland så kan man sitta en dag eller två och tycka att det så tråkigt, inget händer, och man önskar att något ska hända. Och när det verkligen gör det önskar man att det ska ta slut. För sällan är att det bara händer en sak, det kommer oftast i grupp. Som en hög med myggor. Jobbiga, irriterande, stickande, och man blir så frustrerad över att vad man än gör så finns dom där i alla fall och man kommer inte ifrån dom. Jaja även myggor har ju en livstid på si sådär en till två dygn så det är ju bara att smörja in sig med medel och vänta tills det vänder.

Funderade idag på hur min prins skulle vara om jag fann honom. Men konstaterade ganska omedelbart att det är nog inte frågan om min önskan om honom, utan snarare om han kan köpa mitt koncept av tvåsamhet.
Vad sägs om detta, skulle någon våga?

• Smart och allmänbildad
• Bry sig om sitt yttre
• Vill inte ha fler barn
• Kan prata
• Inte gnatig
• Inte snål
• Ha stabil eller åtminstone någon ekonomi av något slag
• Ett jobb, eller intresserad av att jobba
• Inte vara för glad i öl och sprit, dricker bara ibland
• Pigg på nya påhitt
• Sätter sina och mina barn i första hand, oss i andra hand
• Absolut inte svartsjuk
• Har empati
• Inte utseendefixerad
• Inte "sittaisoffanpålördagsöndagsportfantast"
• Tycka om att gå ut, träffa vänner, och dansa
• Allmän musiksmak, gärna musikalisk
• Gärna artistisk
• Har ett mjukt hjärta och en hård panna
• Tycker om djur
• Tycka om att titta på tv en hel kväll, o koncentrera sig på ett program i taget
• Kanske har motorcykel eller en snabb bil? I alla fall bil som han gärna åker i
• Kan och vill laga mat
• Vet hur dammsugaren fungerar och städar självmant när det behövs
• Vet hur en tvättmaskin fungerar
• Är händig med hammare och spik, och uppfinnesrik rent praktiskt
• Tycker om och vill umgås med mig

Och här har ni min drömprins! Om det finns någon sådan så får ni gärna hojta till för dom är lika svåra att hitta som kantareller i skogen. Fast då måste man kanske gå ut i skogen och leta förstås. Det är bara det att jag inte har en aning om var dom ligger dessa små kantarellställen! Det är ju inte så att rätt som det är så plingar det till på min dörr och en försäljare står där utanför som säljer kantareller direkt. Kanske dom har den kvaliteten på salutorget, och då gäller det ju att vara där tidigt innan nån annan kommer före mig i kön. Hur kul är det att vara där sent på kvällen, då dom rear ut, och dom bjuder under varandra, - De sista kantarellerna! Bara 5 kr/kg!

Det här har inte hänt mig på länge, men om man handlar och är hungrig samtidigt så är det kört! Det måste nog vara något annat också som behövs, för idag har jag goffat i mig allt möjligt förutom lagad mat! Frukost i alla ära men den åt jag inte föränn till lunch. Sedan efter shoppingrundan på Hemköp, blev det fil med cornflakes till middag, hemgjord äpplekaka med vaniljsås, godis och chips till kvällsmat. Och nu känns magen som en spärrballong. Man kan ju undra varför man stoppar i sig mer när man känner att nu är det fullt. Jag vet bara att det smakar gott och jag vill ha smaken i munnen trots att magsäcken skriker om att få vila.
Idag har jag varit tvingad till att använda mina glasögon istället för mina månadslinser. Vad det känns ovant. Linsen på mitt högeröga lade sig dubbelt och innan jag hann leta rätt på mina nedpackade glasögon från en flyttlåda hade det börja skava och göra hur ont som helst. Så nu har jag ett rött och irriterat öga med en hornhinna som foliepapper. Och när jag tittar ut i solskenet känns det som en eldgaffel sticks in. Hoppas att det är borta i morgon för när jag tittar mig i spegeln känner jag inte igen mig! Glasögon och jag har aldrig varit riktigt kompatibla. Jag gör sönder dom, repar dom, smutsar ner dom, och glasögonen är sällan där jag la dom heller. Dom är i vägen när man tar på sig kläderna och det första man måste göra när man vaknar är att leta rätt på dom.
Ikväll har grannarna snett nedåt två trappuppgångar bort, haft "hela skeppet lutar" fest. Jag tog med mig Cherinne på sista kisspromenaden och gick förbi. Det var bara tre personer och antagligen ännu mer alkohol. Cherinne reste ragg från nosen och till svansen, morrade och rynkade på nosen. Dom har ju ett ganska häftigt luktsinne och det såg inte ut som hon tyckte det luktade gott alls. Bra hörsel har dom med, och det kan förklara hennes oroliga vankade här under kvällen. Men nu ligger lilla prinsessan på kudden med vita fleecefilten på och sover. Samma ska jag göra, men utan fleecefilt och prinsesskudde.

Mygghonorna dras till sexualferonomer

Blir du ofta myggbiten? Det kan bero på att du är i raggningstagen. Man har upptäckt att sexualferomoner, det ämne som både människor och djur utsöndrar när de vill locka till sig en partner, är attraktivt för mygghonor.
Myggen dras också till alkohol, eftersom den gör huden varmare – något en blodtörstande mygghona uppskattar.
Källa: Aftonbladet

Min far har alltid sagt att vi här i norden med nordiska gener mår bäst av att äta nordisk mat som växt i nordisk jord. Det gäller dom som kommer söder om oss med, eller norr om oss också för den delen. Att äta mat och växter från det land du kommer ifrån gör att kroppen får optimalt det den behöver! Så i min brevlåda damp det ner en tidning, I Form. Där släppte dom denna gamla nyhet!
Exempel på denna ganska grundläggande och självklara nyhet;

Lavendelolja som du smörjer in dina blåsor med var 3:dje timme. Lavendel torkar ut och är också antiinflammatorisk och boostar upp läkningen av hudirritationer.
Korn minskar kolesterolet
Havtorn innehåller lika mycket C-vitaminer som en apelsin.
Hälleflundra täcker ditt dagsbehov av D-vitaminer och som har visat sig vara effektivt mot ADHD.
Blåbär är fullt med antioxidanter och som har en positiv inverkan mot inflammationer, nervfunktionen i hjärnan, fettsammansättningen i blodet, och är super för din syn.
Sill med ämnen som förebygger blodpropp.
Rödbetor full med folsyra.
Samt att de nordiska sädsorterna mättar bättre än andra.

Så visst bor vi ett ett land som ger oss det vi behöver! Och om vi bara plockar fram lite av mormors och farmors kunskaper, lite ork i benen och viljan, så är allt detta gratis! Fyll på förråden i sommar och till hösten. Och glöm inte svampen och lingonen som sätter piff på smaken och lingonen som är extremt bra mot urinvägsinflammation och irritationer pga surhetsgraden. För att inte tala om rekreationen och motionen i att gå i skogen eller stå vid havet och fiska! Vårt land kan ge oss en välmående kropp och själ, helt gratis!

Vänner är något vi inte kan vara utan, det tror jag att alla håller med om!
En vän är någon som alltid stöttar, någon att dela sin tystnad med, en som lyser upp när det känns som om allt har slocknat, vänskap är en ömsesidig tillit!

Vi kan inte ta för givet att vi ska ha kvar en vän om vi inte anstränger oss lite. Vänner är inget man kan ta förgivet. Man måste vara två om en vänskap och det enda sättet att få och behålla en trogen vän är att vara en sådan.

Underbart med balkong i solläge. Varför gå någon annanstans när man kan vara hemma? I närhet av kaffebryggare, vatten, och toa och andra pryttlar man kan behöva för att njuta av solen. Mitt förslag till min vän när han sa att han just vaknat och skulle fundera en stund var;
- Sitter just på balkongen, solar och fixar fötterna! Varför kommer du inte hit och äter frukost med mig, och själv solar och fixar dina fötter?
För visst kan en man göra det! Tänk att kunna sitta i flera timmar utan att ens behöva prata. Bara njuta av solen och vad som händer i kroppen, välmående, när fötterna mår bra. Jag har gått på mina i nästan 50 år och får fortfarande komplimanger för dom. Men varför inte ta hand om dom som bär upp hela kroppen? Som får ta all stryk när du är stressad, springer efter dina barn och hjälper dig att fungera på jobbet? Sedan har jag föstått på senare år att en man ser mer på fötter än vad vi kvinnor tror! Så tjejer om du vill komma i kontakt med en man som kanske inte ser dig, vifta på dina nya sommarfötter och kanske du har en sommarflirt!

Har nu klickat mig fram i alla filer man kan hitta både här och i bloglovin. Och jag tror jag vet vad som är felet eller var hoppas jag! Den uppdaterar inte så länge du inte har några prenumeranter! Så Andrea, o du visa bloggexpert, kolla igen så får vi se please!

Lugnet efter stormen, eller är det till att ha hamnat i stormens öga? Inga barn och barnbarn på besök utan endast Stefan som kom med min stereo. Och Jessices kompis Neda. Och det är kanske ikväll eller i natt som det stormar till för fröknarna är ute och rummlar om och jag är hundvakt. Vi får väl se om jag hinner somna innan Jessice kommer hem. Alltså en lugn dag i alla fall. Och eftersom jag inte har någon tv så använder jag mig av tv4/play. Jag tittar på mrs Marple. Denna smarta kvinna i sina bästa år. Måtte jag bli likadan när jag når hennes ålder. Oj oj akta er barn och barnbarn och deras barn osv.! Inget ska undgå mig! Fast enligt Jessice har det redan börjat. Jag satt på balkongen och har absolut ingen insyn in till vardagsrummet. Hon kommer in från sitt rum sätter sig i soffan och ska till att börja kolla, på min dator.
- Innan du sätter dig och loggar ut mig behöver jag titta på mina anteckningar! Jag ska ringa chefen! Så var snäll och vänta lite! sa jag. Den förvånade dottern ropar tillbaka
- Hur visste du att jag satte mig här? Du ser ju inte mig! Är du synsk eller?
Ha! Och hur jag visste det? Ja inte tänker jag tala om det för då är ju hemligheten röjd om hur mammor bara vet saker utan att se dom.

Jag som tyckte att gårdagen var häftig! Inget mot idag. Har väl vant mig vid lugnet och tiden som jag kan göra med som jag vill. Jessice väcktes vid nio då hon skulle passa en tid, hon gonnade in sig i täcke och kudde tillsammans med Cherinne och vägrade gå upp. På förmiddagen senare dundrade det in två döttrar och ett barnbarn. Glada, pigga, och släpade in fler möbler samt terrarium med tarantella och ödla i, in till den nu väckta Jessice. Ingen chans i lingonmoset att sova här inte! Upp i sängen kommer det en systerdotter och ville leka. Sedan var det full fart. Äldsta dottern tog dotter nr 2:s bil, skjutsade oss andra till centrum och lämnade oss där. Hundkoppel och glass köptes in och sedan var det bara att gå hem. Svettiga, kom vi upp för trapporna och in till min f.d lugna vrå. Gästerna sen igår hade kommit.
Tänk om vi vuxna var likadana som de små är! Irmeli kom in i hallen hittade Angelica i Jessices rum. Gick bara in och sa, Hej!!! tittade på djuren i terrarierna och lärde Angelica att Bosse var en ödla inte en öla. Sedan började fågelsången. Jisses om dom är lika dana när dom blir större! Då är det öronproppar som gäller för dom var inte tyst en minut och inte still heller.
Mormor gjorde lunch och slängde sedan ut alla tjejerna med hundar ut i lekparken. Puh! Och jag som har varit dagismamma med ca 6 barn hemma, men det var ju som sagt för si så där hundra år sedan känns det som. Eftermiddagen gick i tysthetens tecken i någon timme innan barnbarn och två döttrar och hundar som flåsade kom in. Angelica med mamma gick hem till sig och jag slängde en varm, skitig unge i badkaret tillsammans med mina gamla dockor jag hittat i flytten. Hundarna däckade på golvet, tungorna hängde utanför. Och äntligen kom mamman hem för att hämta sin dotter och syster.
Det är så underbart kul med alla ungar men det är nästan lika trevligt när dom åker. Men bara nästan...

Jag sa till en god vän i går att när jag vaknar lufsar jag ut i min morgonrock, sätter på kaffebryggaren, in på toa och sedan ut på balkongen med kaffet där jag sedan sitter och småvaknar i lugn och ro. Icke så denna morgon. Jo jag han ju komma ut och sitta en stund men därefter kom dottern och informerade att tjejkompis med dotter kommer hit om en halvtimme! Detta lilla gryn, go och härlig, är ca snart 3 år gammal. Och fullt ös, medvetslös! Min morgon och förmiddagslugn försvann i kastrull och springäventyr. Frukost/lunch bestod av makaroner och brockolisås med ketchup som vi vuxna åt och lillan delade med sig till Cherinne.

Andra etappen till hälften avklarad! Det nödvändigaste som Jessice och hennes grejor samt köksbord o stolar, soffbord och några lånade kastruller o stekpanna är hämtade hos Zarah. Tack vare att Zarah var gullig och körde sin bil och jag körde min lyckades vi få med det vi behövde. Sedan kom Andrea när vi kom hem och hjälpte till med lite småfissel som tavlor, cdskivor, böcker och sånt.
Eftersom vi kom in i andra andningen glömde vi bort tiden ända tills Ricky ringde och undrade var hans fru tagit vägen?
Och nu är klockan snart 01 och jag har inte somnat än! Men jag känner att vilken sekund som helst kommer ögonen åka igen... Så ett snabbt avslut här är nog det bästa!

Nu är nästan allt på plats. Förutom ett påslakan som får tjäna som sovrumsgardin tills mina riktiga kommer hit. Det fanns inte ens persienner i mitt rum! Va!?! skriker väl halva uppsala nu, har Susanne ett påslakan i fönstret? JA för tänk att hon har det!!! Och inte är det snyggt men mycket praktiskt när man inte vill bli sedd utifrån.
Att planera kök är lika bökigt för varje kök man packar upp i. Var är det tänkt att man ska ha det och det? Är det genomtänkt för huvud taget?
Har sett en sak som ska bli intressant senare när stekpannan har kommit hit. Vi har ingen köksfläkt! Undrar jag vad Uppsalahem tänkt var stekoset ska ta vägen? Genom den där lilla runda glipan uppe vid taket? Tror inte det...

Ja nu är jag hemma! Min första kväll i vår lägenhet. Allt från förra boendet är här och det gick snabbt ska jag säga! Vaknade vid 9 tiden i morse och tänkte Oj, sista morgonen här och ikväll vid nio är jag inte här utan DÄR!
Stefan hade bett mig att rya till före elva så även han hann vakna till utan stress. Jag fick en liten stund på mig att dricka mitt morgonkaffe på balkongen i lugnan ro. Filosofera, tänka, komma på ideer, förstå varför osv. som väl alla normala människor gör på morgonen, eller hur?

Följ min blogg med bloglovin
För att fortsätta från gårdagens inlägg och innan jag glömmer det; Körkarlen heter boken som Selma Lagerlöf skrivit och som vi pratade om under middagen!
Och angående Venedig så redan innan Venedig bildades hade venetianerna varit ute på öarna (Venedig består av mer än 118 öar som i stort sett består av sumpmark) för att fiska och skaffa salt. Men det var först när det Romerska imperiet började falla samman som de venetianer som hade överlevt fiendens (främst hunnernas) attacker flydde ut i sina båtar till öarna för att söka skydd. Här var de skyddade eftersom fienden inte var så sjökunnig.
Acqua Alta är en beteckning på ett slags högvatten. Det styrs av månen (det är månen som bestämmer när det blir högvatten) och vindarna. Det finns två vindar. Den första är Sirocco. Den blåser in vatten i Venedigs kanaler. Den andra är Bora som gör så att vattnet stannar kvar inne i kanalerna. Om sedan också månen (högvattnet) ligger på när de här två vindarna samarbetar så blir det översvämning.Detta är dock inte farligt för Venedig utan snarare bra. I alla fall förr i tiden. Men numera kommer översvämningarna för ofta och de är för kraftiga. osv. Jaha det var dagen skolstund.