MIDDLEAGE NEWS

Läser en bok. Nej då ingen deckare! Det handlar om en svensk kung och hans undersåtar plus en man och hans bravader under början av 1900-talet. Idag när man inte ser homosexualitet som något nämnvärt konstigt är den här boken en stycke historia, som inte många vet om. Så spring iväg till biblioteket eller bokshoppen och låna eller köp "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelssson. Massor med spännande läsning, skvaller, och inblick i Sveriges monarkis mest privata, det som vi aldrig får en inblick i annars. Den är skriven i berättarform och är lättläst samt triggar nyfikenheten till sista bladet!

Funderar och funderar. Det har jag ju tid med nu när jag är sjukskriven i några dagar. Dom här stunderna och dagarna är sällsynta då man kan få egen tid att tänka. Jag märker att jag njuter av att vara själv, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Det betyder inte att jag börjar bli osocial. Det kommer nog aldrig att hända att den dagen dyker upp då jag inte vill umgås med folk!
Men just nu, precis perfekt, trivs jag med detta. Tänk om det varit tvärtom! Påtvingad ensamhet är inte heller bra. Det är ju bara några dagar i för sig, men det gör just dom här dagarna så värdefulla.
Annars har det varit ganska händelserikt hemma hos oss. Slutet av veckan och helgen har jag varit förkyld, influensa, men inte den som alla är så rädda för. Därutöver, trots att jag mådde som en pytonorm, skjutsat min dotters flyttlass till staden söder om Stockholm. Som tur var följde äldsta dottern och barnbarnet med, som bil och pratstöd. Så nu är det bara två vuxna och två kattungar som bor här. Eller ska man kanske säga 1 och halv vuxen? Mannens adress är ju inte här. Hans adress bor hemma hos honom, medans han bor här... Ja, inte vet jag, han får gärna ha sin adress i Koalalumpur bara han är här hos mig. För nu räknar vi dagarna tills lördag då han kommer hem igen från sin vända på jobb i oljans land. Fyra veckor är en lång tid att vara hemifrån på, och de två veckor som han är hemma innan han åker igen, vill man ta vara på varje minut av, spara dom, stoppa dom i en låda, så jag kan ta fram dom igen när det blir jobbigt att vänta på tills han kommer hem igen...

Hörni, nu är jag nyfiken! Hur många är det egentligen som är intresserade av vad jag skriver? På vänstersidan av bloggen finns det en liten flik där man kan trycka för prenumeration. Genom den kan jag se hur många som läser. Det skulle vara så kul och se. Och gärna lite kommentarer! Tackar! och så hörs vi igen om en stund!